Min mamma hade löständer, och som jag minns det så hade hon det redan när jag var liten. Kanske berodde det på att tandhygien inte var så noga förr, eller så hade hon tandläkarskräck. jag vet inte anledningen, men jag vet att jag inte vill ha löständer själv. Därför är jag noga med att besöka tandläkare varje år och tar alltid hand om min mun så gott jag kan. Jag borstar mina tänder 3 gånger om dagen och använder både tandtråd och munskölj. Så mina tänder mår faktiskt riktigt bra. men så har det inte alltid varit.
För ungefär sex, sju år sedan var jag tvungen att besöka en specialist inom tandvård för att få ordning på två tänder som hade krånglat lite för mig. Det var de två framtänderna i överkäken som det hade gått ur en flis ur. En liten bit på varje tand. Det såg inte så kul ut, och det ilade lite i dem när jag drack kaffe så jag kunde inte låta dem vara som de var. Min vanliga tandläkare kunde inte göra så mycket åt det, så de sade till mig att besöka en specialistklinik vilket jag också gjorde. De fick ordning på tänderna snabbt, och de lagade bitarna ser ut som mina vanliga tänder både i färg och from. Tänk vad hemskt det hade varit om han hade sagt att de skulle dragit ut dem! Det vill jag inte vara med om.