
Kära läsare! Häromveckan satt vi två tanter som vanligt vid köksbordet med varsin kopp kaffe och en sockerkaka som blivit lite väl kompakt (vi skyller på ugnen). Samtalet gled in på släkten, som det så ofta gör, och plötsligt befann vi oss djupt nere i gamla fotoalbum och gulnade brev. Det visade sig nämligen att Britas morfars bror emigrerade till Tyskland på trettiotalet, och nu har en avlägsen släkting därifrån hört av sig!
Det är något alldeles särskilt med att upptäcka grenar på släktträdet som man inte visste fanns. Den tyska släktingen, en charmant herre vid namn Klaus, vill nu reda ut hur vi egentligen är släkt, och det visar sig kräva en hel del dokumentation. Tyska myndigheter och arkiv är, hur ska vi säga det, förtjusta i ordning och reda. För att Klaus ska kunna styrka släktskapet i något slags arvsärende behövde vi bland annat översätta personbevis från Skatteverket, och då duger det inte med att brorsdottern som läst tyska på gymnasiet gör ett försök vid köksbordet.
Vi lärde oss nämligen att officiella dokument kräver en auktoriserad översättning till tyska, alltså en översättning gjord av en översättare med särskild behörighet från Kammarkollegiet. Stämpeln gör att tyska myndigheter godtar dokumentet utan vidare frågor. Vem kunde tro att två tanter på äldre dar skulle lära sig sådant!
Det här lilla äventyret har fått oss att fundera på hur viktigt det är att dokumentera släktens historia medan tid är. Gamla brev, fotografier och officiella handlingar berättar saker som annars går förlorade. Vi har nu bestämt oss för att sortera upp allt i fina arkivmappar, och Greta har till och med köpt en etikettmaskin som hon använder med stor entusiasm på allt som kommer i hennes väg. Kaffeburken är numera tydligt märkt med ordet kaffe, om någon undrade.
Nästa steg blir att bjuda hit Klaus till sommaren. Vi planerar redan menyn: sillunch, jordgubbstårta och kanske ett försiktigt försök till samtal på skoltyska. Har ni egna erfarenheter av släktforskning över landsgränserna, kära läsare? Skriv gärna en rad till oss, vi läser allt med stor glädje. Kram från oss två tanter!